Och allt är kärlek.

12. mar, 2022
Läget?!?
 
Kärlek klagar inte... Och
Som du lär ut så ska du leva...
 
Jag läser en bok just nu som presenterar de ursprungliga tankarna med "modernt" språk. Och just nu tränar jag mig på meningarna ovan.
 
Det är så lätt att bara släppa taget och slinka med i floden av klagan. Tack och lov så bor i mig en revolutionär. Som varit med när det stormat förut. Som stått upp och sagt: Jag har förstått att mitt liv är min dröm! Den blir det jag gör den till...
 
Men ibland glömmer jag bort mig och vips är egot inne och börjar gnälla... Jag har för lite av det, jag kan inte göra det, jag måste ha mer av det, OM jag bara hade det så skulle allt bli bra, varför har de råd och inte jag, jag vill ha, jag behöver, jag är trött...
 
Vi måste inte bara slitas med i den rasande floden och livet måste inte vara en kamp. Och jag vet, när det bara snurrar på finns inte ork...
 
Jag kan inte tvinga metoderna på dig. "När det är moget är det moget". Och jag kan inte ta steget åt dig...
 
Bara presentera ljuset och påminna om att det finns för dig med! När du är redo...
 
Det är ingen religion! Eller någon grupp du ska/måste ansluta dig till. Det som verkligen funkar står utanför den världen. Att odla din egen självständighet med förståelse kring vikten av DITT SANNA JAG! Alla metoder går att utöva på egen hand. Och du behöver heller inte avstå något...
 
Du som läser det jag skriver och känner ingenting, eller att det jag skriver är skräp :0) Fortsätt som innan!
 
Du som läser och känner att det finns något i detta. Börja utforska!
Om du vill finns jag här...
 
Utanför mig rasar kriget. Ett ständigt krig. Det är faktiskt ingen skillnad från förra året. Eller året innan det... Då rasade också krig...
 
Jag tror på att allt levande är ett. Jag tror inte på att sortera.
 
Kriget som rasar nära oss nu, är en tydlig avbild av vad vi själva skapar genom att: sortera folk i grupper, utesluta, döma, hata och välja vem som är värdig vår kärlek och välvilja. Eller vilka som inte är värda... Vilket det varit mycket av senaste åren...
 
Vill du göra en insats som verkligen är hållbar och långtidsverkande? Istället för att hela tiden släcka bränder...
 
Börja med din relation till dig själv. En helare kan inte hela innan den är hel i sig själv...
 
I min dröm, som jag drömmer just nu. Har jag redan klivit ur den rasande floden tillsammans med dig. Är du med? ;0)
 
Allt kommer bli bra!
 
Och allt är kärlek...
 
 
(Bilden visar min Björns dröm. Vi pratar ofta om hur vi vill att livet ska bli, vad vi ska skapa. Utifrån vad hjärtat känner. Det är hela familjen på en ö. Jag och Joachim sitter och mediterar. Björn, EllaMaija och Perjonas Andersson dricker kokosvatten och leker).
2. mar, 2022

Vad är egentligen kärlek? 

Är det, att bara vilja vara tillsammans och känna sig tom när det inte är så? Att gå och längta och längta och nästan gå sönder både ihop och isär… Kärlek är inte förälskelse. Förälskelsen är en kemisk obalans. Och visst känns den som en också!? Den ger väldigt spridda symptom… Och driver igång de där mänskligt djuriska reaktionerna. Föröka dig och döda den som försöker ta det ifrån dig!

Jag har för det mesta känt att livet har en vidare mening än det ovannämnda. Min väg i livet blev glasklar under mitt utforskande av gränsflyttning och tankemönstersbrott. Jag fastnade vid min lärares paralell; att personlig utveckling/ spirituell utveckling är som att skala en lök. Du tar dig lager för lager in mot kärnan. Ditt innersta. En del lager går nästan inte märka, en del svider lite. I de lager där du lyckas komma åt ditt ego och strypa näringstillförseln till det, händer det grejer…

Egot och “kärlek”… Det är en intressant kombination! Men oj va smärtsamt det kan bli. Svartsjuka, missbruk (ofta missbruk av sex eller relationer), oändligt med krav på dig själv och andra, osäkerhet, konstant sökande efter den perfekte partnern, rastlöshet, oro, sömnstörningar, konstant jakt efter det perfekta livet…

Går det ens att ta emot kärlek? När en kanske inte ens vet vad kärlek är… 

Här i detta forum blir det mycket djupa funderingar. Och min väg är min väg, inte din. Kanske du känner att något resonerar i dig. Och kanske vill du dela något med mig! Du är så välkommen.

De senaste dagarna har jag knappt orkat stå upp. Det har varit mycket ett tag nu. Och i helgen som var orkade jag inte ens prata. Livet har utmanat mig och oss som familj. Som tur är har vi  i många år tränat på: att leva av ingenting, bo på många olika ställen, vara ensamma och jobba många många timmar. Det är förresten vad jag har tränat på i alla mina tidigare liv …

Jag minns en gång när pappa var med mig och Joachim uppe i våra husbehovsvatten och la nät. Det snöade hårt och vinden låg på hela dagen, kvällen och natten. Fisken måste ur näten oavsett och jag rensade. När jag skulle gå därifrån hade det snöat till ovanför mina knän. Inget konstigt alls, bara som det är helt enkelt. Det var sent på kvällen och pappa sa: Ja du Zara, du har alltid varit för hemskt arbetsam! Jag ler nu när jag skriver ner det. Min pappa var stolt över det. Att jag var arbetsam, bra på att arbeta… Precis som han. Fina pappa.

Något har ju alltså drivit mig att alltid gå till det yttersta, att alltid ge lite extra, att klara det lite längre. Alltid!!!! Men sedan lite drygt 3 år tillbaka så har jag i rask takt börjat förändras. Och i helgen. Då när jag inte ens orkade prata. Vad hände då? Något sjönk in i mig, in i mitt innersta. Eller snarare, något fick kontakt med mitt innersta. En sanning som lamslog, för att jag faktiskt på riktigt förstod: DU ÄR INGENTING Zara…

Och nu startar jag säkert automatiskt en kör av komplimanger och pepp och annat som är så välment. Men betänk att jag inte är i behov av varken komplimanger eller peppande “du är så duktig”. Det är heller inget rop på hjälp. Jag får hela tiden all den hjälp jag behöver. Och behöver jag mer, så ber jag om det. Utan vad är det nu som har hänt? Jo, EgotsDÖD… 

Att älska någon med äkta kärlek. Är att släppa taget. Att älska någon med äkta kärlek (inte sexuell åtrå mina kära!!!! Blanda inte ihop dem för de har inget med varandra att göra)är att kunna vara ensam men välja att vara tillsammans för att det är roligare. Och när den andre lämnar påverkar det inte en, för kärleken är konstant närvarande och uppfyller en till bredden även i ensamhet. Det är heller inget som är exklusivt med en person…

Om du någonsin blivit uppfylld av äkta kärlek, vet du vad som händer inuti. Kärlek är inte en handling, det är ett tillstånd. Inte något bara vissa lyckliga får tillgång till. Utan en konstant. Redo att koppla upp på närsomhelst. Och ju mer du kopplar upp desto mer kan du dela. Att älska många och tillslut alla!

Om du någonsin blivit uppfylld av äkta kärlek, vet du… Inget annat behövs, du behöver inte vara någonting. Du kan vara ingenting, prestera ingenting, äga ingetnting och leva i total kärlek… 

Jag gav nyligen en massage med medial vägledning. Där mot slutet öppnades en kanal genom mig, från huvudets topp och ut genom mina händer. Och i mitt inre kände jag den äkta kärleken. Den flöt igenom mig. Jag är ingen healer. Så det var en ära att få vara del i den förmedlingen av äkta kärlek. Jag är ett verktyg, ett medium.

Om du blivit uppfylld av äkta kärlek vet du… En enda kort sekund av den känslan och alla sår läker, all brist försvinner. Så nu vet ni ;0) 

“I don’t wanna be a lover, I just wanna be love.”

- Ram Dass-  

 

Och allt är kärlek…

22. feb, 2022

Jag tror att det var år 2015 vi åkte till Seychellerna sista gången... Fortsättning kommer snart...

9. jan, 2022

Allt bara är som det är. Och så är det!

Just nu sitter jag i Helenelund. Det är sista kvällen här. Idag är den sjunde dagen hemifrån och även om jag är ganska slut av Panchakarman (PK) så längtar jag hem till min livliga familj.

Huvudet är tomt på saker att skriva om... Jag känner mig faktiskt reset´ad. Under de här 7 dagarna har jag verkligen fått möjligheten att gå djupt in i mitt innersta. I en trygg och kärleksfull miljö, med otroligt kunniga terapeuter. Även den djupa reningen av den fysiska kroppen känns tydligt. All meditation har gjort mig i princip sömnlös och försatt mig i ett mycket sattviskt, lättvikts tillstånd. Jag har bara sovit ca 4h/natt. Det ska bli skönt att landa ...

Jag tänker inte berätta ingående vad Panchakarma är, OM du blir nyfiken så kolla upp det! Och OM du känner att det är något du vill prova, så kan jag varmt rekommendera att vända dig till Johan och hans trygga team här på Skandinaviska Ayurveda Akademin.

Någon vecka innan mamma gick hem ;0) så sa hon att hon ville ge mig en panchakarma i avskedsgåva. Som avslut på och som tack för, vår tid tillsammans i denna världsliga form... Det kändes märkligt då, när hon sa det. Idag förstår jag att hon visste bättre än jag själv gjorde, vad jag behövde.

Men oj och oj vilken vistelse det har varit. Min kropp har verkligen fått smaka på den makalösa kraft det mentala innehar. Och nu förstår jag till fullo att kroppen verkligen är en mental projektion. Alla mina krämpor och skav härstammar från mentala processer. Mentala processer som fått flyga fritt i vinden i mitt inre, utan att bli omhändertagna...Då även sådant jag trott mig fått hjälp med genom många omgångar av terapi, men som mycket tydligt INTE blivit upplöst...

Under slutet av den 3e dagen var jag med om en väldigt kraftfull förlösning. Det startade med att jag fick extremt ont i korsryggen under behandlingen. Efter en stund var smärtan outhärdlig, tårarna bara sprutade. Jag låg där på massagebänken med extrema fysiska smärtor. Tillslut gick det inte ligga kvar längre utan jag satte mig upp. I samma sekund hamnade jag tillbaka i tiden. Tillbaka till en gång, jag som 15åring åkte in till sjukhuset för alkoholförgiftning. 

I mitt vanliga liv idag, minns jag ingenting från den händelsen. Eftersom jag var alkoholförgiftad... Men den behandling jag fick här under PKn startade upp processen och helt plötsligt var allt glasklart. Jag kunde känna smaken i munnen, hur allt bara snurrade och jag kände de som var runt mig i rummet. Jag upplevde den fruktansvärda ångest 15åriga Zara kände. Jag hörde min mamma och kände hur fruktansvärt ledsen jag var över att hon var så arg... Jag ville inte att hon skulle vara arg... jag ville att hon skulle hålla om mig, trösta mig... 

Tårarna fortsatte... Det var för ansträngande att sitta upp så jag la mig ner igen. Smärtorna i korsryggen hade lättat lite. Jag upplevde en sådan djup insikt. Att där och då när jag var 15år var allt jag egentligen ville, att få stanna kvar hemma och fortsätta vara liten. Men störd av tonårshormon och i kombination med att jag var tyslåten hemma, blev det istället tvärt om... 

Min massageterapeut var med mig. Tröstade inte aktivt, utan bara fanns. Lyssnade. Gråten la sig och jag kunde verkligen känna förståelse för situationen. Hur och varför min mamma reagerade som hon gjorde. Och att den händelsen har satt sig i mitt undermedvetna utan att jag varit medveten om det. Att den händelsen skapat ett lagrat kroppsminne som med åren blivit fysisk smärta och stelhet...

Jag bad mig själv och min älskade mamma om förlåtelse. Vi gjorde båda så gott vi kunde just då! Och jag kan förstå henne idag, nu när jag själv har barn... 

Terapeuten gick ut en stund. Och jag låg i stillhet, flyttade händerna upp till hjärtat och tackade för det jag fått uppleva. Tänkte att det var över... Sakta började en subtil vibration sprida sig i min överkropp. Mina underarmar blev alldeles iskalla och vibrationerna spred sig ut i varje cell och upp i huvudet...

Så flyttade jag uppmärksamheten till mina händer och armar. Och upptäckte att jag inte kunde lyfta mina händer från bröstet. Inte röra armarna... Det gjorde inte ont. Utan att lägga någon värdering i vad som hände stannade jag i det. Och tiden gick. Tillslut kom terapeuten in igen och jag förklarade min upplevelse.

Försiktigt tog B sina händer och hjälpte mig räta ut höger arm. När jag tittade på min hand var den deformerad i kramp! Otroligt märklig känsla... Och det höll i sig länge... Båda händerna i rejäl kramp. Men utan smärta. Annars kan ju kramp göra ont. Men inte denna...

Jag fick till mig ordet handlingsförlamad, och kan verkligen relatera det till hur både jag och mamma kände oss den där gången när jag var 15år... Jag för att jag inte hade förmåga att förmedla mina innersta tankar. Mamma för att hon nog helst bara hade velat ta mig och flytta till en annan värld, utan prövningar...

Efter en stunds mjukt samtal och hjälp till rörelse släppte krampen. Och smärtan i korsryggen var/är helt borta. Detta var inte den enda förlösningen under PK, men definitivt avgörande och en katalysator för resten av vistelsen!

Som summering av de 7 dagarna, känner jag att kroppen blivit mer levande igen. Jag är mer rörlig och skön i bäckenet, min puls visar också tydlig förändring. Till det bättre ;0) Men någon viloresa var det inte... Men det var ju inte intentionen heller. 

 Jag har en lång lista med köksråd och insatser att, utan krav, ta mig ann när jag landat hemmavid. För en PK ska innehålla en efterbehandling också. Min blir ca 3 månader. Den ska stötta min nya renare kropp och hjälpa mitt sinne att mjukt närma sig andra oupplösta knutar...

Tack mamma... Tack för att jag fick vara så nära dig att vi upphörde att vara separerade!

Och tack för att du förstod att jag skulle komma att behöva detta, för att hitta och känna att min kropp är bara min igen...

 

Och allt är kärlek.

 

20. dec, 2021

Måndag morgon den 20 december 2021.

Idag är det bouppteckning. Och min första lediga dag, på väldigt länge...

När jag fyllde 40 år (26/1 2021) tänkte jag att jag ska vara 40 år riktigt länge. Och suga på känslan. Nu är det snart dags igen och jag tycker det gått några veckor. Det är snart jul och i år är det svårt för mig att hitta julkänslan... Sökte stöd av en älskad vän. En äkta ljusbärare av vår tid. Efter ett långt samtal känns det som julen åter fått mening! 

Den 2 januari åker jag på Panchakarma. Fick en 5 dagars i 40 års present och gjorde den i mars 2021, precis då mamma fått sin stroke. Det var fruktansvärt och underbart... Denna gång kommer det bara vara underbart. En avskedsgåva från min mamma. Innan den, denna gång, 7 dagar långa Panchakarman ska förbehandling göras. Och den har jag påbörjat idag. Ser verkligen fram emot att rena och rensa i kropp och sinne. Avsluta och släppa taget. Det följer även efterbehandling i en period. Så jobbet och öppnandet av nya AyA Huset blir först efter v.3...

Söndagsbastun igår gav ett samelsurium av meddelanden som jag ser värde i att dela:

1. Om du ger en sjö för mycket näring. Vad händer då? Den blir övergödd, tillslut kvävs den och dör... Hur mycket vatten består en människa av? Lågt räknat 60%... Vi är alltså en vattenkropp, EN SJÖ... Vi kan enkelt förstå sambandet mellan sjö och övergödning... 

2. Balans är det som bär upp vårt universum. Balans skapar äkta hälsa... Religiösa högtider så som jul och påsk, som firas vitt och brett, kommer ju faktiskt med en förberedelse... Innan överflödet av mat och gåvor! Vad är det för förberedelse?... Precis! Innan överflöd skall avsaknad finnas. Men hur många helgar fastan? Hur många går med glädje in i en period av avsaknad och minimalism? Att avstå från det mesta? Utan att tänkta att det är ett nederlag eller en skam eller påtvingat... Jag ser bara ett konstant överflöd. Där överflöd ska firas med lite extra överflöd och det späds på för varje år. Du behöver inte vara religiös eller spirituell för att ta till dig tanken om balans...

3. Från början av denna period av C sjukdom pratades det om flockimmunitet. Har den teorin helt försvunnit? Jag vill dela en annan vinkel till diskussionen: Om flockimmunitet är det som kommer ge mänskligheten ett äkta skydd mot C och dess varianter... Borde inte de individer som vågar låta bli C sprutan eller som väljer att låta bli, få uppskattning och pepp? De som vågar stå emot hjälper ju till att skapa flockimmuniteten... Det borde finnas känsla av, att om jag är en av de som blir riktigt dålig av C, utan spruta i kroppen. Ska jag känna trygghet och kärlek från mina medmänniskor. För att jag tillfört något! Men istället sägs det att vi utsätter andra för risk..? Återigen, de som känner att de vill eller måste vaccinera sig, ska få göra det. De som känner att de inte vill eller inte kan, ska få låta bli! Och återigen: Stanna hemma och vårda dig själv genom förkylningar eller influensor eller magsjuka...

4. Det är dags att släppa taget om hetsen kring C och sprutor. Det är inte aktuellt längre. Inom några dagar kommer något avgörande att hända. Om det inte redan skett... Något som avslutar denna period för oss människor...

Lika mycket som jag ser fram emot att vara ledig, lika mycket längtar jag efter att få starta upp AyA Huset. Jag har så många härliga drömmar och visioner...

 

Och allt är kärlek!