Och allt är kärlek.

13. sep, 2022

Det är julafton och vi sitter i bilen. Vi är på väg till farmor och det traditionella julfikat med hela släkten. Pappa stannar bilen och mamma vräker sig ur och kräks. Det hände inte varje julafton. Men ofta. Jag var liten och förstod inte alls…

Jul var en så märklig högtid. Det var så mysigt och mjukt, pyntat och vackert överallt i huset. Samtidigt var det argsint och bråkigt. 

Jag växte upp med hemgjorda syltor, hemgjorda sillar, hemstoppad korv, leverpastej, rullader, tjälknöl, rostbiff, kalvdans, äggkaka, Janssons, hemlutad lutfisk. Det tog veckor av hårt arbete. Och vi hade inte ens en gård. Inga grisar som skulle slaktas och tas om hand. Men vi levde så. Jag var liten och förstod inte alls…

Lukten av den där tunnan med Långa och lutvatten i källaren är ett kärt minne. Och minnet av mina föräldrar som skurade, stoppade korv. Bråkade och grät. Eller mamma som bråkade och grät. Det är barndomens jul för mig.

Julen var ändå magisk. När jag vaknade på julaftons morgon och smög ner för att tända granen och titta på allt det vackra som hänt under natten. Det fanns inget vackrare, det var jag säker på. Jag var liten och förstod inte alls…

Min mamma. Hon är min största idol. Det har inte alltid varit så. Men jag är vuxen nu och jag förstår lite mer…

Jag sitter på sängen bredvid henne i rummet på 7an. Rummet på Näva som blev hennes sista plats i livet. Vi småpratar om lite allt möjligt och så plötsligt börjar hon gråta. Tårarna trillar och jag torkar dem.

 

-“varför gråter du mamma?”

-“jag tänker på pappa och att han inte fick behålla gården.”

-“du behöver inte vara ledsen för det. Jag vet att pappa var lycklig. Han trivdes med livet som det var. Som ni hade skapat det hemma i Hillsand.”

 

Ibland föll min mamma ner i mörka hål. Jag såg inte mönstret när jag var liten och när jag blev tonåring flydde jag bara. Bort och väck. Jag var så väck att de fick hämta mig från häktet tillslut.

Där på Näva hade vi all tid i världen till samtal. Och allt var tillåtet. Alla tankar, alla känslor, alla ord.

Min mamma. Min största idol. I livet mötte hon det mesta. Och det enda hon någonsin önskade sig var att någon skulle se den lilla Carin som bara längtade efter kärlek och värme. Att få bli omhändertagen.

Min mamma dömde sig själv så hårt. Genom hela livet bar hon på ett självförakt. Aldrig såg hon hur otroligt vacker och strålande hon var. Aldrig trodde hon på sig själv. Aldrig älskade hon sig själv. Aldrig tyckte hon sig vara bra nog…

Ibland straffade hon sig själv genom att såra sina närmaste. Så pass att de skulle lämna henne, och de lämnade henne. Trots att det enda hon önskade var kärlek. Hon straffade sig själv genom att missköta sin hälsa. För att hon tyckte inte hon var värd att må bra.

Men mig fick hon inte bort. Jag bet mig kvar som en igel. Så tydligt jag kände mitt syfte.

 

-“Mamma!”

-“ja min älskade dotter” (hon blev lite mer formell efter hjärnblödningen :0)

-“var inte ledsen över det där med gården! För vet du? Om ni bott där skulle jag ha vuxit upp någon annanstans. Och det skulle jag aldrig velat! Jag är så otroligt tacksam över att ni var tvungna att flytta. Och att ni hittade huset på Fridsberg!”

-“är du säker? (Jag nickade och kramade om henne hårt) Då var det värt allt elände Zara!”

 

Min lilla mamma. Som en liten fågelunge var hon i sin sjuksäng. Och vi tränade varje dag. Vi tränade hårt! Så tillslut så satt det där…

 

-“Mamma, har du pratat med lilla Carin idag?”

-“ja det har jag!”

-“vad sa du till henne då?”

-“jag sa: jag älskar dig lilla Carin!”

 

————————————————————————————————

Det jag skriver är rätt utelämnande. Men jag fick lov till det, eller snarare så uppmanade mamma mig att dela med mig av det vi var med om. Den där sista tiden tillsammans. Hon sa: -“jag vill att du berättar hur bra vi hade det och vad vi gick igenom på slutet.”

Om något i livet: Var snäll med dig själv, ta hand om dig själv, tala ofta om för dig själv att du är värd det allra bästa! Ta ditt lilla barn i handen och säg -“jag älskar dig!”

Och allt är kärlek…

18. aug, 2022

Läget?!?

De nya tiderna fortsätter. Igår onsdag var jag i Strömsund och skrev på anställnings avtal som timvikarie inom barnomsorgen… Hålen i ekonomin efter  pandemin är för stora. Och min stora lokal har hög hyra så jag behöver komma ikapp. Jag löste in mina pensionsbesparingar under den värsta krisen. Och stora investeringar har krävt. Men inte gnälla!!! Utan göra!!! Så nu gör jag…

Planen är alltså att jobba som vikarie ca 3 dagar och sedan som egen 3 dagar/v. Jag har också !!i glädje!! Lämnat över matbutiken och klubbsystemet till en lokal mathantverkare. Och jag känner verkligen glädje i hur de direkt utvecklar butiken till något mycket mer komplett än vad jag hade möjlighet till. De gör den till det den ska vara… En matbutik där du kan handla allt du behöver för ett hållbart liv. Glädje!!!

 Min “riktiga” verksamhet kan äntligen få fullt fokus. Att förmedla yoga och ayurveda och göra behandlingar som skapar hälsa i alla delar av dig.  Och jag kan återigen lyfta blicken och söka inspiration och utbilda mig. Fördjupa och bredda, skapa nytt…

 Som sagt sann glädje! Och frihet!

I bastun i eftermiddags fick jag lite input att det är dags att göra något lite roligt igen. Jag gillar ju win win…

Så du som läser detta och är sugen på att få ett presentkort på 20 yogaklipp värt 1500 kr!!!(terminen startar torsdag den 25e augusti och klippen är giltigq 22veckor, vi yogar i Strömsund). Jag lottar ut 3st x 20 yogaklipp!!! OM du inte har FB så skicka ett mail till mig via hemsidan med svaren! Tävlingen avgörs imorgon fredag den 19/8 2022. För att vinna ska svaren vara korrekta och allt korrekt utfört. Jag talar om vilka vinnarna är både här och på FB.

Det du behöver göra är: 

  1. Skriv en kort motivering till varför just DU behöver 20klipp yoga. Motiveringen ska skrivas som kommentar under inlägget på FB där jag länkat detta nya inlägg från hemsidan.
  2. I samma inlägg så skriver du namnet på Gubben vars klassiska yoga jag är inspirerad av. (Du hittar namnet i mina inlägg eller på hemsidan)
  3. I samma kommentar skriver du också hur många barn jag och Joachim har.
  4. I samma kommentar taggar du 3 kompisar du vet skulle behöva yoga.

 

Lycka till!

 Puss och kram//

Zara

18. jul, 2022

För inte så länge sedan. Bara 2 år, kanske mindre… Älskade jag att lyssna på lärare, älskade att läsa och få i mig ny kunskap, älskade att känna att jag hade svaret på allt liggandes på tungspetsen. Redo att kommentera, rätta, informera. Älskade att redan veta det som skulle ersättas i nästa stund… 

Så sakteliga och liksom lite luddigt har jag glidit in i ett annat stadie. Är mer avslappnad och känner inte alls att jag måste rätta, tillföra, eller vara engagerad i det som diskuteras. Själv förknippar jag det med de otaliga timmar av meditation jag har bakom mig den senaste tiden. Mitt nya stadie är spännande! Och känns bekant och hemma, fast jag inte upplevt det i tidigare i detta liv.

Jag förstår om du tycker att det jag skriver om är konstigt. Och det är helt ok! Jag värderar inte dina tankar om mig eller det jag berättar. Jag berättar för att det är min uppgift och mitt ansvar att berätta. Vad du sedan väljer att göra med det är upp till dig…

En av de lärare jag haft de senaste åren satte fart på mitt spirituella uppvaknande. Och månaderna med min mor fram till hennes hemgång var som bensin på en eld. Och sedan Panchakarman i januari 2022… WOW! 

Inte har det varit lätt och jag förväntar mig inte att resten ska bli det heller. Men spännande! Och häftigt!!! Smärtsamt och ibland väldigt väldigt mörkt och tungt. Ofta har jag känt att jag orkar inte mer. Inget mer. Inte ens att andas.

Jag kan inte sätta exakt datum på när han kom till mig första gången… Men känslan jag fick i kroppen av hans närvaro; rysningarna och den överväldigande kärleken. Den minns jag att jag upplevt från tidiga tonår. I mina allra mörkaste stunder kunde jag från ingenstans, få en våg av tröst som sköljde över mig. Och orden “allt kommer bli bra” upprepades i mitt inre. Jag minns så väl att varje gång det hände var jag tvungen att dra efter andan för att det var så överväldigande.

Återkommande under mitt liv har information dykt upp. Tankar som jag själv inte riktigt kunnat förstå som mina. Det eftersom jag helt saknat förförståelse för det som dykt upp i huvudet. Jag var tillexempel ganska liten, kanske 14/15 år när reinkarnationen och karma systemet presenterades för mig under en promenad. Jag kom hem från promenaden och berättade för pappa om vad jag precis funderat ut och nog tyckte han att det var spännande att lyssna…

När läkaren ringde från Umeå och väckte mig på natten den 10e april 2021. Och sa att mamma fått en blödning i hjärnan. Och att hon mest troligt inte skulle överleva. Gick jag in i chock. Den chocken höll i sig i flera flera veckor. Det som fick mina skakningar att avta var att duscha hett. Och länge. Jag satt i duschen på NUS i timmar när de var inne och skötte om mamma… En annan sak var när han kom till mig i mina meditationer, och lade sin panna mot min. Jag såg de isblå ögonen och den vita pälsen. Hans mjuka panna och nos. Kände värmen och den gränslösa kärleken…

Ikee. Min Guru. Han är inte en människa. Han är ett lejon…

Från början kom han bara när min sorg eller oro blev för smärtsam. Men över tid har vi kommit att ses i princip varje dag. Och från början pratade han ett språk jag inte förstod. Jag svarade honom på samma och min kropp kände att det vi kommunicerade var bra. Känslan i kroppen var skön. Som vågor av rysningar och härlighet…

En dag, i samtal med en klok kvinna. Berättade jag om Ikee, och att jag inte förstod vad han sa. “- du kanske ska be honom prata svenska så du förstår?” Enkelt… Och det fungerade! 

Min Ikee. Jag få genom honom tillgång till massor av ideer och kunskap. Och det jag ska berätta om nu är något som är stort! Det är ett mirakel.

Bastun i huset på Fridsberg, är en portal. Inte alltid, men ofta får jag sådan kontakt med alltet där. En dag för en tid sedan låg jag i bastun och grunnade på något jag hört och diskuterat med en bekant. Det handlade om torrfasta och hur vi kan lyckas rena kroppen från gifter totalt. Ett ganska plågsamt sätt, kände jag, att inte äta eller dricka på flera dagar eller veckor…

Så, kom han igen. Ikee! Lugnt och tryggt berättade han om att det går att rena sig på ett annat mer behagligt sätt. Och så tog han mig med in i en meditation… 

Där fick jag, med visualisering, tömma mina celler och rena kroppen på cellulär nivå. Jag fick se och förstå att det finns ett sätt att göra detta. Utan att för övrigt stressa eller plåga kroppen. 

Efter jag genomfört reningen i bastun kände jag ett extremt illamående och fick då till svar att det är förgiftningssymptom och att gifterna nu ska ut ur kroppen. Viktigt med extra intag av ljummet vatten. Dagen efter vaknade jag med ett stort munsår… 

Det var inte över efter reningen, utan jag fick också se hur jag i detta stadie av meditation kunde kliva in i min axel. Se vad som var skadat och med min mentala kraft läka skadan. Jag fick info om att jag ska ta det lugnt med min axel några dagar men att det nu skulle vara läkt. 

Meditation är en en healing metod. Med många möjligheter! Där finns olika lager av medvetande som ska nyttjas till olika healingprocesser. De mer ytliga tillstånden där vi ofta kan uppleva irritation för att det är stökigt i huvudet. I dem ska det, med lite övning, gå att kliva in i kroppens funktioner. In i skador. Och läka/rena osv.

När vi tror att vi mediterar och upplever bliss har vi bara kommit en bit på väg. Det är efter det vi blir ett med allt på riktigt!  Vi har i allmänhet svårt att släppa taget om upplevelsen av bliss och det hindrar oss från att uppleva den djupare formen av meditation. Då vi kommer till det som kan kallas livssidan…

Jag är tacksam för att jag fick stöttning i att läka min axel! Den är fortfarande smärtfri och rörligheten är i princip helt tillbaka. Jag kan inte, eller tänker inte försöka förstå något av detta med min hjärna. Det jag känner är viktigt, är att föra vidare och tala om att vi har möjlighet att läka våra kroppar själva!!!!!! Var inte rädd för din inneboende kraft… 

Du är välkommen att höra av dig med frågor.

Och allt är kärlek…

6. jul, 2022

Varför skulle någon åka flera mil grusväg och komma till AyA Huset på Fridsberg? … Hillsand… Mitt ute i ingenstans. Vad är din USP?!

 Ja… Vad är min USP???…

Äntligen känner jag att jag kan börja fundera på en USP! Livet kom emellan… 

Det är juli år 2022. Det har varit fyra hårda år. Milstolpar har betats av: 4 år sedan pappa gick hem, ett år sedan mamma flyttade hem efter operationen och stroken, 6 månader sedan hon också gick till livssidan… Milstolpar… Nu är bouppteckningen och bodelningen gjord efter mamma. 

Mina syskon och jag är alla halvsyskon. Och relationen mellan mamma och dem., var minst sagt… Ansträngd.  En kan säga att jag vuxit upp i ett livslångt krig. Där har varit vapenvila i vissa perioder. Men oftast krig. 

När jag skulle köpa huset (Fridberg) av mamma och pappa för ca 6 år sedan sa jag uttryckligen: snälla se till så att det inte blir något tjafs kring detta när ni dött. Jag vill inte stå där när ni är borta och bli anklagad eller ifrågasatt. “-oroa dig inte Zara!”

Vi hade det så fint de sista tre månaderna. Jag och mamma. Det var skönt att ha hennes kärlek i ryggen när hatet började hagla. När hoten började. Anklagelser. “-du har manipulerat, tagit allt, sett till att jag inte får något arv… tagit alla pengar… du har fått allt… du som misskött dig! En knarkare!

Mammas önskan var att få en sista stund med sin son. För försoning och förlåtelse. Det blev inte så. För sådant krävs två…

---------------

“-Mamma jag är så ledsen!!!”

“-Varför då Zara?”

“-För att jag ville hjälpa dig men jag kan inte hjälpa dig!!!!”

“-Var inte ledsen, du HAR hjälpt mig!”

“-jag älskar dig mamma!”

-------------------------------------

En familj definieras, enligt mig som; en grupp människor som tvingas vara tillsammans tills den dag någon är stor nog att flytta och klara sig själv… Inget annat!

Innerst inne har jag vetat hela tiden att jag inte behöver oroa mig. Att det inte kommer bli något av hoten. Att det inte finns någon vettig grund i de ord som sagts kring mitt köp av Fridsberg. Tomma hot formulerade i affekt. Men det har ändå legat och gnagt. Skavt och gjort mig osäker. Skapat en otrygg känsla. Det har varit en process för mig att komma ifrån… Äntligen är jag fri från mina egna hjärnspöken! Och ser det vackra i mitt Fridsberg.

Pengar. Det mest materiella i denna värld. Jag växte upp och trodde att vi hade oömt av dem. För jag fick alltid det jag ville… Kläderna, grejerna… Resorna, skola på annan ort, lägenhet… När jag sedan i vuxen ålder tittade närmare på det, visar det sig att det inte alls fanns oömt. Att min mamma var tusenkonstnär och överlevnadsexpert. Och att pappa var uppfinnare som kunde laga vad som helst… Vi levde gott, men utan pengar!

Själv har jag haft "tusen jobb". Aldrig arbetslös. Alltid fått det att gå ihop. Men aldrig upplevt ekonomisk trygghet… Går det ihop denna månad? Kan vi spara in på något mer? Kan vi ta bort något? Pålägg? Nej det räcker med veganbre… Tygblöjor till barnen, second hand, billigaste bilen mm. .mm

Såklart står detta också i relation till miljötänk. Vi vill vara så miljöneutrala som vi kan, vilket gör det mycket enklare att leva på ingenting! Eller att gå ifrån köpta bindor till att använda gamla handdukar och vika själv. Det går utan motstånd! Win Win…

När det sedan kommer till att bygga upp något, blir det svårare. Allt tar mycket längre tid! Det är ju inget ovanligt att som egen inte kunna ta ut en lön. Just nu står en skrivare och en högtalare på samma plats på företagets investeringslista… Oklart vilken månad jag kommer kunna investera.

Jag är lite mer beroende av välvilja. Att affära med rätt människor, de som har ett gott hjärta. För de finns faktiskt! När jag reflekterar över det, så har det gett mig sjysstantenner. Jag är extremt noga med vart jag själv lägger mina pengar. Om du har lite pengar är det ännu mer noga att du lägger dem på positiva saker, bra odlat/producerat osv. Investera i god energi!

Värsta sortens företagare är de som drivs av; mycket vill ha mer… Tyvärr är det oftast de som kan ta plats, investera och vinna mark. Fortfarande är det den typen av företagare som lyckas. Men jag är hoppfull inför framtiden. Jag tror på snacket om förändring. Och ser med nyfikenhet fram emot kraschen!

 Vad är din USP????

 Ja just det… Vad är det som gör min verksamhet på Fridsberg värd att besöka?

 Min hjärna är i full gång… Roligt och givande att klura på! 

 Och allt är kärlek…

15. jun, 2022
Läget?!
Här sitter jag. Just nu. ledig fast inte fast ändå...
 
15 juni. Fyra år sedan bästakompispappan min drog vidare. Tittar ner mot huset där mina föräldrar bodde och tårarna kommer...
 
Ja, jag är ledsen. Jag känner hjärtesorg. Fast jag vet att de har det bättre än jag någonsin kan föreställa mig.
 
Sorgen är knuten till min egen egoistiska upplevelse av detta liv. Att inte kunna hålla handen mer. Att de som förstod och accepterade mig trots min knasighet, inte finns längre. Jag saknar att se gnistan av nyfikenhet i ögonen när jag berättar om mina tankar och idéer... Jag saknar att känna, att vad som än händer finns de där med en varm kram. Föräldrar är inte som något annat... Och jag saknar dem, som de var förut, varje dag.
 
Men precis som det kan vara, är livet fortfarande blandat med ena sekunden sorg och andra glädje...
 
Öppnade precis ett mail från Amanda på TeCentralen. En orderbekräftelse över mina första steg som teförsäljare i Strömsund och Hillsand. Ett litet steg i en riktning som är lycka för mig!
Sitter (som du ser på fotot) på kontoret idag ;0)...
 
Det flödade en massa inspiration nu på morgonen kring min verksamhet AyA Huset på Fridsberg.
 
Till hösten blir det: Reningsdagar. Dagsturer med meditation i fokus. Temadagar: minimalistisk livsstil, yoga för nybörjare, next level shit dagar ;0) mm. mm
 
Rening... Det viktigaste upplever jag är att rena sina tankar, förhållningssätt, reaktioner. Ibland kräver det en nollställning, beroende på vart en befinner sig mentalt.
 
Jag har hittat ett fokus, en röd tråd för min verksamhet. Och mina ledord är: avskalad, ren, naken, ursprunglig, rå, enkel, sann, äkta, kärlek, frid, kontakt...
 
Det är lätt att gå vilse i livet! Jag träffar en del människor varje dag. Just nu är vi lite trötta, har tappat inspirationen och livslusten. Tankarna är mörka och negativa. Det behöver inte vara så!!!! This need not be!!! Välj något annat ;0)
 
En del har också börjat ifrågasätta gamla tankemönster och "så har det alltid varit" beteenden. Vilket också skapar oro och smärta. Som nybörjare är det smärtsamt att erkänna misstag, felval och tankefel. Men det blir lättare över tid, och hejja dig som vågar ifrågasätta!!!
 
Jag blir utmanad varje dag. Men jag har äntligen fått orden: denna händelse/person är utsänd till dig för att öva på. Att sitta i ryggraden... Det kände jag senast nu på förmiddagen!
 
Vad tränar jag inför tänker du kanske? Jo, jag övar och övar tills den dagen då egots nöjespark har stängt. Då jag aldrig mer sätter mig i åkattraktionen med namnet: känslornas bergochdalbana...
 
När jag kommit dit ser du, då finns bara frid och den sanna eviga känslan kvar...
 
Och allt är kärlek!