Mitt hjärta ska kännas varmt och lätt.

Det är likadant varenda gång. Först kommer en liten fladdrande tanke. Tyst viskad i mitt inre. Så kanske jag sätter mig ner och tänker att jag ska skriva något kring denna tanke jag så tydligt kände och förstod… Då kommer inget ut. Ett stort tomrum och inget kommer ut. Jag minns inte ens vad det var jag tyckte att jag tänkte… ;0)

Men så lossnar det tillslut, fast då utan att jag tänker vad jag ska skriva. Det bara kommer. Ett i flow, källan och kroppen.

 

När jag var på panchakarma i Helenelund senast. Kände jag mig hemskt sliten. Kroppen värkte, lederna knakade, jag upplevde total energiförlust. Vistelsen där, var som alltid, ren medicin. Alltså så som medicin ska vara. Inte en massa knepiga biverkningar och andra följd sjukdomar…

Den fråga som kom till mig på tågresan hem var : vad är den fysiska kroppens sanna syfte? Varför dras vi med den så varierande upplevelsen av denna skapelse?

 

Nu, fem månader senare! Har svaret landat. Jag vill lägga till här: ett svar behöver ingen vetenskaplig verifikation eller forskningsrapport att visa upp, för att vara sant! Vi människor befinner oss i en speciell tidsperiod sägs det, och livs läror / urkunskaper uppmanar till sådant som: Find the guru within, du har sanningen i dig, lyssna inåt, lita på din magkänsla, odla din intuition… Och det är inte för inte, kan en säga…

 

Det som landade i mig nyss, och som jag nu vet (inte tror!!). Är att kroppen är ett instrument för kommunikation. Känn på ordet kommunikation och förstå alla dess trådar. Jag missar säkert några. Men just nu ,för mig, är det såhär. Kommunikation är: mellan människor, mellan det du lärt dig att se/titta med i denna värld=ögonen/egot/hjärnan och ditt sanna jag (själen/hjärtat). Och där kanske du är fast… Och tänker att det är allt. Men icke ;0) Den fysiska kroppen kan också bli källans ord. Så att varje människa är bokstäver att skapa en mening med! Bokstäver som tillsammans skapar meningen…

 

Så många går runt och dömmer, sig själva och andra. När vi egentligen borde titta på varandra med nyfikenhet och se vad i reflektionen som ger möjlighet till läkning… Och vidare, att inse att det sanna helandet inte är att läka i isolering. Utan att stötas och blötas med andra. För det du ser i en annan som skapar skav. Är alltid din egen svaghet. Du dömer egentligen dig själv! Och självförakt skapar sjukdom…

 

Ett instrument endast till för kommunikation… Så hur kan jag då använda min fysiska kropp, till dess egentliga syfte? Tillexempel så kan jag börja träna på att älska min kropp och ta hand om den, så att den speglar kärlek. Så att den kommunicerar den oövervinnerliga kärleken. Source love…

 

Jag har tjatat om att kroppen är en mental projektion. Och tidigare liksom inte riktigt fattat vad jag har sagt… Inser att ur denna massa ord går att skapa förståelsen/insikten, att allt det som skaver i mig är mitt ego som gör sitt allra bästa för att jag inte ska bli hel/frisk/stark/strålande. Hur bra tillåter du dig själv att må? Hur strålande tillåter du dig egentligen att bli? Förstår du din inneboende kraft? Den som ALLA bär…

 

Och just där vidgas mitt medvetande ytterligare, till att inse det för stunden läskiga: Att det jag anser samhället eller andra människor utsätter mig för, endast är en spegling av mitt inre krig…

 

Den skeva bilden av mig själv!

 

Och det ska jag ju helt enkelt bara sluta med precis NU!

 

Ja det var morgonens reflektion. Nu vill jag snacka lite mer light… Rörande min verksamhet. AyA. Det är inte bara ett jobb. Det kanske har framgått, *skrattar*. Sedan lokalbytet, till en större lokal har jag gett extremt mycket av mig för att skapa något som behövs. Med matservering med hälsosam mat, med råvaror för egenvård, massage, yoga, holistiskt tänk, aktiviteter som ska gynna möjligheten att stärka hälsan… Och det går sååååååå trögt!

 

Efter att restrektionerna togs bort och pandemin inte är en pandemi längre, har folket försvunnit helt. Medans kostnaderna har ökat! I några månader har jag utvärderat i princip varje söndag. Om jag tycker att det är värt det, att fortsätta leva på ingenting för min vision… Och varje söndag känner jag att jag ska fortsätta! För trots det de flesta säger: “Men Strömsund är ju helt fel ställe att hålla på med det du gör!” -“Hur orkar du lägga ner så mycket energi på det stället!?” Så säger mitt inre varje dag”-Idag vänder det!”

 

Jag inser nu att jag kämpar… Och det ska jag inte! Livet är inte en kamp. Det är ett flöde! Jag inser nu att jag har stått i givakt för att skapa den nya världen, med gamla metoder… Dömt att misslyckas. Att inte blanda professionellt med privat… Dömt att misslyckas!!! Det tillhör det gamla…

 

Nä, välj igen och gör rätt. Såhär ska det vara:

AyA är inte en yogastudio eller ett träningsställe eller en butik eller något kommersiellt.

 

Utan det jag vill att det ska vara är:

 

Ett hem för alla.

 

Är du hungrig på måndagar vid lunchtid? Kom till AyA, släng av dig jackan, sparka av skorna. Kom in i köket och hjälp mig duka. Såklart äter vi tillsammans!

Är du ensam eller har du funderingar om PRECIS vad som helst!? Kom till AyA, jag sitter med dig och lyssnar. Vi delar och helar! Varandra!

 

Jag vill skapa flöde av kärlek och gemenskap. Att du känner att jag älskar dig! För sann kärlek är god och skapar inga skavsår!

 

Men såklart, om det känns lite för utanför boxen, för dig just nu!?… Så har jag en helt vanlig butik med saker du kan köpa för pengar! Det finns helt vanlig massage som mjukar upp dina muskler.

 

Och jag kan vara helt vanlig ;0)

 

Och allt är kärlek…