Den sista sorgen

Läget…

Tänk dig att du mår så jäkla bra. Din kropp har läkt och ditt sinne likaså, du förstår hur kroppen och livet kan helas. 

Men när du försöker dela vidare vill ingen lyssna. De flesta vill fortsätta lida, och drar den tunga fuktiga grå yllefilten över både sig själva och världen.

Det är den enda sorg jag har kvar. Att jag ska stå bredvid och se på. Se människor falla sönder… Som en röd tråd genom hela mitt liv. Som en gyllene tråd genom alla mina liv… 

Ljuset i mig är inte menat för andra?

För det har jag trott… Att jag har ett syfte!

Som ur sångtexten:

Im a lover

I was born this way

Im a warrior

And I will make a change

Hope you’re ready

For what Im about to say…

Men! Mitt syfte är kanske endast att hela mig själv… För strävan att läka andra, är det måntro egot som vill glänsa? Och visst har även läketraditioners utövare tappat det. Den ena ska bräcka den andra. Med de vackraste bilderna, de snyggaste kläderna, det perfektaste livet. Det har blivit en uppvisning av egot det med. En tuppfäktnings arena… 

Vad händer om jag släpper taget om mitt inbillade syfte? Min sista sorg…

Väntar där den totala friden?

Och allt är kärlek…